Årsta i historien

Människor har levt i det som nu är Stockholm i flera tusen år. I Årsta finns lämningar på flera ställen. Strax väster om Årsta Gård finns ett gravfält, troligen från folkvandrings- och vikingatid 500-1000 e.Kr. Gravfält brukade anläggas intill en gård eller bosättning, och med all sannolikhet fanns det redan då en bebyggelse här - det som vi nu kallar Årsta.

När Stockholm mer definitivt etablerades på 1200-talet förstärktes stadens betydelse som handelsplats, men även dess beroende av omlandet för sin försörjning. Markinnehav runt staden blev därmed ett viktigt medel för ekonomisk och politisk makt. Vissa stormän kom att äga allt mer jord men framför allt övertog kyrkan och klostren många gårdar genom förvärv och donationer.
 

Anor från 1200-talet

Den äldsta gården och i forna tider största egendomen i Stockholms södra omgivningar var Årsta. Den är nämnd redan 1303. Det har spekulerats i att den skulle ha ägts av Stockholms grundare, Birger Jarl, på 1200-talet. Troligare är att Birgers farbror, Birger Brosa, verkligen innehaft gården. Att Birger Jarls sonson, hertig Valdemar, som dog 1318 efter det beryktade Nyköpings gästabud, gjorde det är belagt i en skriftlig urkund från 1344 enligt vilken Årsta Gård skänkts till Uppsala domkyrka.

Klicka här för att se en större karta över Årstas ägor.

Vid och runt Årstafältet fanns det ett tjugotal byar och gårdar med bofasta bönder. Namnet har sitt ursprung som benämning på åmynning och syftade på det vattendrag som mynnade i Årstaviken. Från Arus 1344 blev det Aaresta 1443, Aresta 1494 och så Årsta 1538.

Valla gård, som låg ungefär vid nuvarande Valla torg, ingick under senare delen av 1300-talet i riksdrotsen Bo Jonson Grips väldiga godskomplex. Med mer än 1500 gårdar i Sverige och hela Finland i sin ägo kontrollerade han 2/3 av landets yta. Valla kom senare att tillhöra Årsta.

Göta landsväg passerade här, från Skanstull över Årstafältet mot Örby och vidare söderut mot Huddinge. Det var sen urminnes tider den enda landsvägen till Götaland; den nya sträckningen efter nuvarande Södertäljevägen mot Hornstull kom till först på 1600-talet, när stormakten Sverige behövde en pampigare infart till huvudstaden. Man kan fortfarande se spår av landsvägen på Årstafältet, där vissa delar restaurerats de senaste åren.
 

Årsta Gård - medeltida storgods

Årsta Gård var från början nog en by, men från 1400-talet var det en sätesgård i släkten Oxenstiernas ägo. Att Årsta var en sätesgård eller säteri innebar, förutom skattefrihet, att ägaren också bebodde och brukade gården ("satt" där) och att huvudbyggnaden var ståndsmässigt uppförd. Årsta var den enda sätesgården i Brännkyrka socken, värderad till fyra markland i jordtaxeringen, medan ingen annan gård i socknen var värderad till mer än ett markland. Som störst sträckte sig ägorna från Sätra i väster till Gåsö och Saltsjöbaden i öster, och hela Åsön (nuvarande Södermalm) liksom egendomar i Botkyrka och Salem anses ha lytt under Årsta. Säkert är att Hägersten, Nyboda och Skarpnäck var underlydande gårdar, där torparna med dagsverken fick bidra till godsets omfattande jordbruk.
 

Slaget vid Brännkyrka 1518

Den danske unionskungen Kristian II, som hade sitt läger på Södermalm, mötte den 27 juli riksföreståndaren Sten Sture d.y. och hans bondehär i det som kallas slaget vid Brännkyrka, strax söder om Stockholm. Gustav Vasa sägs ha fört den svenska härens flagga. Sten Sture vann över danskarna, trots deras 500 legoknektar. På slagfältet låg över 1600 döda när kvällen föll. Emellertid kom Kristian igen och ställde till Stockholms blodbad några år senare.

Man tvistar om var slaget egentligen ägde rum; ofta nämns Örby som plats. Men ett danskt ögonvittne, Lars Werman (Laurentius Wermannus), som inte anger något namn på själva platsen för slaget, säger att det på vänster sida fanns berg och kullar beväxta med buskar, på höger sida sumpmarker och gärdesgårdar. Berättelsen från ett tyskt vittne talar om "ene schermüslinth by Aerstede op eyne enge". Slutsatsen blir att slaget torde ha ägt rum på en äng nära Årsta Gård eller torpet Ersta (som låg nära Östbergahöjden), sannolikt Årstafältet.
 

1600-talet: marken delas ut till adeln

Som huvudstad i en ny stormakt växte Stockholm explosionsartat på 1600-talet. Att dela ut mark, förläningar, blev ett sätt för kungen att betala eller belöna för exempelvis insatser i krigen. Så gott som all mark i Brännkyrka lades nu under adeln. Förutom Oxenstierna förekommer i ägarlängderna för Årsta flera av de förnämsta adelssläkterna, som de la Gardie och Brahe.

Torp under Årsta var bl a Årstadal, Årstaberg, Sköntorp, Ängby, Ersta och Valla. 1765 avstyckades Hägersten från huvudgården, men även därefter var Årsta en av de största gårdarna i Brännkyrka omfattande över 400 hektar.
 

Årstafrun - och Bellman

För eftervärlden är kanske Märta Helena Reenstierna, husfrun på Årsta Gård, mest känd. Hennes dagliga anteckningar mellan 1793 och 1839 har getts ut i bokform som Årstafruns dagbok. Här kommer man mycket nära det liv som då levdes, i fest och till vardags. I början av sin dagbok skriver hon ofta om Bellman, en vän till maken ryttmästare von Schnell.

Bellman bodde som yngling med sin familj på gården några år på 1760-talet, dit fadern flyttat efter att ha blivit hårt skuldsatt och tvingats sälja Lilla Daurerska huset på söder. Carl Michael själv flydde 1763 till Norge undan fordringsägarna. 1764 blev familjens ekonomi ännu sämre och man flyttade från Årsta.

För Bellman förblev Årsta en välbekant plats. Han kom dit så regelbundet att Årstafrun vid ett tillfälle kallar honom "gårdspoeten". På den årliga slåtterfesten stämde Bellman alltid upp en nyskriven sång. Men lyckans sol dalade för Bellman 1794. Den våren sattes han på gäldstugan i Slottets högvaktsflygel. Och då blev det Årstafruns tur att komma på besök.

Årsta Gård idag. Huvudbyggnaden är från 1700-talet, men vilar på en äldre, medeltida grund.
 

1800-talets mitt – godsen styckas

1860 invigdes järnvägen mellan Stockholm och Södertälje, och två år senare förlängdes den till Göteborg. Med industrialismens genombrott växte Stockholm åter mycket kraftigt och stadens gränser sprängdes. Många gamla gods styckades upp och såldes, både för bostadsbyggande och industrietableringar.
 

Årstadal den första förstaden – och ett pesthål

Greven och landshövdingen Erik Sparre förvärvade Årsta säteri 1876. Han påbörjade redan året efter en upplåtelse av tomter för bostadsbyggande på gårdens ägor, närmare bestämt i sluttningen öster om järnvägen vid den sanka Årsta äng. Vid denna tidpunkt fanns bara några torp här, bl.a. Grönbrink, som var krog 1755-1849. Torpet låg vid nuvarande korsningen Södertäljevägen- Hägerstensvägen.

Helt utan insyn eller planläggning från stadens sida blev Årstadal den första privat exploaterade förstaden söder om Stockholm. Tomterna uppläts som arrende på 50 år och skulle därefter inklusive uppförda byggnader "i prima skick" återgå till markägaren! Många hus uppfördes i rent spekulationssyfte för uthyrning och stadsdelen blev snabbt tätbebyggd och tätbefolkad. Husen var illa byggda, avlopp och dränering saknades med sanitära olägenheter och tyfus- epidemier som följd. Årstadal blev känt som ett riktigt pesthål, men den stora bostadsbristen gjorde att det följdes av flera liknande förstadsprojekt där andra markägare såg möjligheter till snabba och stora förtjänster.
 

1900-talets början – Stockholms Stad köper Årsta

Runt förra sekelskiftet började även Stockholm stad förvärva stora egendomar för att garantera mark för framtida utbyggnader. 1905 såldes Årsta gård till staden av den siste privata ägaren, legationsrådet Rappe, och 1913 inkorporerades hela Brännkyrka socken med Stockholm stad. Men länge förblev trakten i stort en landsbygd med levande jordbruk, bl.a. på Årstafältet, ända in på 1960-talet.

Utsikt söderut från Årsta Gård 1926 - idag Årsta Västra
 

Andra världskriget - Årsta byggs ut

Huvuddelen av Årsta byggdes ut under 1940-talet. Riksbyggen stod för den största delen, Stockholmshem byggde några områden med barnrikehus och numera K-märkta Årsta Centrum kom till. Trevånings smalhus dominerar, hantverksmässigt byggda med puts- eller tegelfasader och tidstypiska detaljer som ekportar av varierande utformning.

Årsta Centrum invigdes 1953 och räknas som det äldsta av Stockholms centrumbildningar. Skaparna och pionjärerna bakom detta var arkitektbröderna Erik och Tore Ahlsén. Byggnader i varierande former med geometriska figurer, trappor, gatlyktor, träd och Bror Marklunds skulpturgrupp "Gycklaren". Allt detta skapar ett torg som inte är likt något annat torg. Bland arkitekter i hela världen är Årsta Centrum ett begrepp.

Årsta Centrum idag

I Årsta Västra byggde under början av 1950-talet Riksbyggen omkring 700 hyreslägenheter. Ljusa lägenheter med goda planlösningar karaktäriserar området. Där ligger Brf Staertesjoen bl.a.

Åren 1959–60 bebyggdes Valla gärde med lamellhus och några högre punkthus. Alltså nuvarande Sandfjärdsgatan, som dessförinnan var en del av Sockenvägen - på sin tid Stockholms längsta gata. Husen visar tydligt övergången till ett mer industriellt byggande med förtillverkade element. De har senare tilläggsisolerats varvid den ursprungliga karaktären förlorats.

Årstaån var en gång ett livfullt vattendrag. Nedströms Årsta gård fanns en kvarn; rester av grunden kan fortfarande ses invid åbrinken. Men vattenföringen minskade när partihallarna byggdes 1962 och Årstafältet dikades ut. Nu rinner den lilla rest av ån som finns kvar i en kulvert - nedgrävd under Storängen.

Årsta gård användes av landstinget som vårdhem fram till 1997 då den övertogs av en stiftelse som driver en antroposofisk läkepedagogisk särskola.

I slutet av 1980-talet tillkom nya bostäder i Årsta. Stadsdelen, som dominerades av små halvmoderna lägenheter, behövde förnyas och förtätas, så att unga familjer skulle kunna bo kvar och befolkningsunderlaget för skolor och service förbättras.

Familjebostäder kompletterade kv Åsunden med hus ritade av HJS Arkitekter. Bostadsrätter byggdes i kv Gesunden och kv Grycken - båda vid randen av den vackra parken Storängen i Årsta Västra.
 

Årsta Västra idag 

I december år 2000 genomfördes en större fastighetsaffär varvid Familjebostäder av Wihlborgs Fastigheter AB förvärvade Årsta centrum samt nära 450 bostäder i västra Årsta, byggda i början av 1950-talet. Undantagen var kvarteret Bastuträsk, som bildade bostadsrättföreningen Årstajungfrun, kvarteret Våmbsjön där också en bostadsrättsförening bildades, samt kv Immeln1 – vårt eget kvarter som ägs av Brf Staertesjoen.

Förtätningen har - i bostadsbristens spår - nu åter satt igång igen. Stockholm stad har genomfört bostadsbyggen i bl.a. Årsta Västra, vid Tavelsjövägen/ Årstavägen och Storsjövägen/ Siljansvägen.

(källor: Familjebostäder, DN, Stadsmuseet, samt nedanstånde böcker)
 

Mer att läsa:

Brennekyrkia Sochn - Socknen vid staden
Jonas Ferenius och Harald Gustafsson
Stockholmia Förlag (1999)
ISBN 91-7031-061-0

Årsta - bilder från en Stockholmsförort
Per Skoglund
Stockholmia Förlag (1994)
ISBN 91-7031-049-1

Söder om Söder - från Brännkyrka till Botkyrka
Olle Rydberg
Natur och Kultur (1977)
ISBN 91-27-42069-8

Från Årsta till Farsta
Olle Rydberg
Natur och Kultur (1979)
ISBN 91-27-00944-0